De ""mycket stora svärd"", vanligtvis kallade Greatswords, representerar höjdpunkten av utvecklingen av europeiska svärd. Denna kategori omfattar imponerande vapen som espadon, flamberge, tyska zweihänder och spanska montante. Uppkomna i slutet av 1400-talet och använda fram till början av 1600-talet, dessa gigantiska svärd, mätande mellan 120 och 170 cm långa, symboliserade makt och prestige på renässansens slagfält.

Trots allmän uppfattning var dessa vapen inte sällsynta. De var särskilt uppskattade av Lansquenets, tyska legosoldater, och schweiziska vakter, som använde dem för att bryta pikemenformationer. Flamberge, med dess karakteristiska vågiga blad, var utformad inte bara för att visuellt imponera, utan också för att destabilisera motståndarens försvar och orsaka allvarligare skador.

I HEMA-sammanhang ger studien av dessa vapen en fascinerande inblick i stridsteknikerna från slutet av medeltiden och renässansen. Deras hantering, som kräver styrka, uthållighet och skicklighet, låter utövare utforska unika rörelser och strategier. Historiska traktater, som de av Joachim Meyer, ger värdefulla indikationer på teknikerna som används med dessa imponerande vapen.

Användningen av Greatswords-simulatorer i modern HEMA gör det inte bara möjligt att bevara dessa historiska tekniker, utan också att uppskatta mångfalden och komplexiteten i det europeiska krigsarsenalen. Oavsett om det är för spektakulära demonstrationer eller för en djupgående studie av renässansens kampsporter, fortsätter dessa ""stora svärd"" att fascinera och inspirera entusiaster av krigshistoria.