Bastardsvärdet, även känt som ett och ett halvt handsvärd, förkroppsligar utvecklingen av europeiska blankvapen mellan 1350 och 1550. Detta mångsidiga vapen, fött ur behovet att anpassa stridstekniker till utvecklingen av rustningar, markerar en avgörande övergång i den medeltida stridskonsten.

Kännetecknat av sitt förlängda fäste som möjliggör ett grepp med en eller två händer, erbjöd bastardsvärdet krigare en oöverträffad flexibilitet på slagfältet. Dess unika design, med en ofta rak eller rombformad parerstång och en balanserande fäste, gjorde det möjligt att snabbt växla mellan olika stridsstilar och anpassa sig till olika taktiska situationer.

Bastardsvärdet har fått sitt namn från sin "mellanstatus", varken helt ett långsvärd eller ett kortsvärd, vilket ibland ledde till viss förakt. Trots detta blev dess effektivitet i strid, både mot plåtrustningar och oskyddade motståndare, snabbt ett förstahandsval för många krigare i slutet av medeltiden.

För utövare av HEMA erbjuder bastardsvärdet ett fascinerande studieområde. De tekniker som är förknippade med detta vapen, dokumenterade i historiska traktat, belyser den sena medeltidens sofistikerade stridskonst. Den moderna användningen av repliker i stål eller polymer gör det möjligt att utforska dessa gamla tekniker, och kombinerar kraften i tvåhandslag med smidigheten i enhandsmanövrering, vilket ger en rik och varierad träningsupplevelse.